Lite blogg inspirerad igen... :o) Nyss hemkommen från Spanien...
Jag gillar ju egentligen att blogga, men jag har verkligen haft en period där jag haft lite svårt att sålla vad som bör och inte bör bloggas om (enligt mig själv!!! jag älskar när andra vågar vara öppna och blogga om allt möjligt) och nu känner jag att jag har något att skriva om igen så då delar jag gärna med mig... :o)
Jag kom hem från Spanien igår!!! Och något som slog mig under resan är hur folk beter sig när det handlar om att "komma fram först"... vid incheckningen på flygplatsen i Spanien rådde mentalitetet "manana manana" (fast d ska va en snirkel över n-et... vet inte hur man gör den. :op ) och köerna gick lite hur som haver... och jag som brukar vara ganska cool och inte reta upp mig på saker (längre) började känna mer och mer att jävlar nästa som tror att den kan "smyga" framför mig i kön och hävda att den har rätt att stå där... den kommer att få höra. (På ett väligt men dock ganska bestämt sätt) Och helt plötsligt kom folk från ingenstans och stod mitt i kön?? Jag kan förstå att man "råkar glida in framför någon" för att köerna gick brevid varann och man hann hamna lite framför, men när folk kommer utifrån och helt plötsligt bara står där, VUXNA människor... då blir jag faktiskt förvånad på riktigt??! Och det gjorde att irritationen växte, men jag sa faktiskt ingenting utan försökte tänka snälla tankar... :o)
När vi däremot kom till Sverige, och skulle vänta på bagaget vid bandet så blev jag ÄNNU mer förvånad.
Jag (som är ganska kort jämfört med de flesta... (vilket blir ganska tydligt när det gäller att typ: Se väskorna på rullbandet) ställde mig brevid två stiliga medelålders kvinnor längs fram vid bandet för att ha en chans att se (det var ännu ingen kö alls där)... och stod och väntade. Plötsligt kom en äldre kvinna och ställde sig snett bakom mig, men väldigt nära... Det började bli tomt om platser närmast bandet. Bara att hon ställde sig liiite i vägen var lite irriterande efter dagens strapatser, men ok, hon ville oxå komma hem.
När hon ser helt plötsligt gör ett knyck och hoppar fram ett steg FRAMFÖR mig altså hamnar mellan mig och bandet som om "oj, där är nog min väska jag måste ta den!!!" och efter att ha insett att det inte var hennes SÅ STÅR HON KVAR DÄR??!!! Hon altså nästan knuffade mig lite bakåt för att "hinna ta sin väska" och sen blev hon kvar... tillslut la jag handen lite på henne och sa "ursäkta men kan jag få stå så jag ser iallafall?" Och hon såg jätte förvånad ut... Hon var typ 10 cm längre än mig och hade lika gärna kunna se över mitt huvud, och framförallt JAG STOD DÄR FÖRST!!! En vuxen jävla kvinna??? Och vet ni vad som är ännu mer ironiskt??? Det tog väldigt lång tid för allt bagage att komma, och när folk och bla hennes väninnna började sucka över att det tog sån tid, så sa denna dam (som fortfarande stod framför mig) att :"ja jag har ändå inge bråttom någonstans så det gör ingenting." :o) ??!?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!
Jag har ju lärt mig genom åren att välja mina krig, och jag har taggat ner mig ganska duktigt, men i dethär fallet ångrar jag nästan att jag inte sa någonting... blir ju tom irriterad när jag skriver om det märker jag... hahaha. :o)
Så!!! Nu väntar min hund på en ordentlig promenad, så nu är det dags att röra på fläsket!!!
Ska se om jag ska börja blogga lite mer igen... kanske. :o)
Puss tills vidare!!!
Jag kom hem från Spanien igår!!! Och något som slog mig under resan är hur folk beter sig när det handlar om att "komma fram först"... vid incheckningen på flygplatsen i Spanien rådde mentalitetet "manana manana" (fast d ska va en snirkel över n-et... vet inte hur man gör den. :op ) och köerna gick lite hur som haver... och jag som brukar vara ganska cool och inte reta upp mig på saker (längre) började känna mer och mer att jävlar nästa som tror att den kan "smyga" framför mig i kön och hävda att den har rätt att stå där... den kommer att få höra. (På ett väligt men dock ganska bestämt sätt) Och helt plötsligt kom folk från ingenstans och stod mitt i kön?? Jag kan förstå att man "råkar glida in framför någon" för att köerna gick brevid varann och man hann hamna lite framför, men när folk kommer utifrån och helt plötsligt bara står där, VUXNA människor... då blir jag faktiskt förvånad på riktigt??! Och det gjorde att irritationen växte, men jag sa faktiskt ingenting utan försökte tänka snälla tankar... :o)
När vi däremot kom till Sverige, och skulle vänta på bagaget vid bandet så blev jag ÄNNU mer förvånad.
Jag (som är ganska kort jämfört med de flesta... (vilket blir ganska tydligt när det gäller att typ: Se väskorna på rullbandet) ställde mig brevid två stiliga medelålders kvinnor längs fram vid bandet för att ha en chans att se (det var ännu ingen kö alls där)... och stod och väntade. Plötsligt kom en äldre kvinna och ställde sig snett bakom mig, men väldigt nära... Det började bli tomt om platser närmast bandet. Bara att hon ställde sig liiite i vägen var lite irriterande efter dagens strapatser, men ok, hon ville oxå komma hem.
När hon ser helt plötsligt gör ett knyck och hoppar fram ett steg FRAMFÖR mig altså hamnar mellan mig och bandet som om "oj, där är nog min väska jag måste ta den!!!" och efter att ha insett att det inte var hennes SÅ STÅR HON KVAR DÄR??!!! Hon altså nästan knuffade mig lite bakåt för att "hinna ta sin väska" och sen blev hon kvar... tillslut la jag handen lite på henne och sa "ursäkta men kan jag få stå så jag ser iallafall?" Och hon såg jätte förvånad ut... Hon var typ 10 cm längre än mig och hade lika gärna kunna se över mitt huvud, och framförallt JAG STOD DÄR FÖRST!!! En vuxen jävla kvinna??? Och vet ni vad som är ännu mer ironiskt??? Det tog väldigt lång tid för allt bagage att komma, och när folk och bla hennes väninnna började sucka över att det tog sån tid, så sa denna dam (som fortfarande stod framför mig) att :"ja jag har ändå inge bråttom någonstans så det gör ingenting." :o) ??!?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!
Jag har ju lärt mig genom åren att välja mina krig, och jag har taggat ner mig ganska duktigt, men i dethär fallet ångrar jag nästan att jag inte sa någonting... blir ju tom irriterad när jag skriver om det märker jag... hahaha. :o)
Så!!! Nu väntar min hund på en ordentlig promenad, så nu är det dags att röra på fläsket!!!
Ska se om jag ska börja blogga lite mer igen... kanske. :o)
Puss tills vidare!!!
