Fallskärmshoppet...
Nu har det gått några få dagar sen jag hoppade ut från ett litet flygplan på 4000 m höjd, och ju mer distans jag får till det, desto mer verkar jag vilja göra om det. Jag lääängtar till nästa gång även om jag kanske kommer att var mer nervös andra gången för då vet jag lite mer vad jag har att vänta... och det var fan läskigt...
Det var verkligen en impulsgrej att jag bokade in mig själv när jag ringde för att boka in sambon för hopp. Och jag är glad att jag gjorde det. :o)
Det var så konstigt att jag nästan inte blev nervös... eller lite nervös givetvis, men jag visste liksom inte hur det skulle vara alls så jag visste inte riktigt vad jag skulle vara rädd för heller... det är så högt upp så det är alldeles overkligt. Nästa gång som sagt så vet jag undefär hur det kommer att vara, så då lär jag bli nervös... kanske... eller inte? :o)
Det var helt sjukt iallafall... 200km/h rakt ner mot marken genom molnen och dugg regnet i nästan en minut... när skärmen sen vecklades ut så var det en baggis även om vi fortfarande var över 1000m över marken. Då hade man liksom "överlevt" fallet så svävandet var bara lugnt och skönt... jag fick styra skärmen lite också... :o)
Jag fick lock i öronen och frös satan om händerna under fria fallet, dessutom var det jäkligt svårt att andas så det var inte direkt en graciös upplevelse för mig och precis efter kändes det lite som njaaaej... så kul var det kanske inte... men jag tror att det var för att min kropp var inställd på överlevnad med all adrenalin och allt som kommer med det och nu i efterhand vet jag att jag älskade det eftersom jag bara längtar upp i himlen igen...
En extra kram till min pilot som jag hoppade med. Han var så jävla undebar... jag kände mig verkligen heeelt trygg i hans händer... Hela han utstrålade en positiv trygg känsla och jag hade inte bytt ut honom mot någon annan pilot i hela världen. :o)
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Nu över till något annat:
Vi har ju flyttat!!! :o) Fan vad fin lägenhet vi har... jag trivs redan. Tom katten verkar känna sig hemma här men han är rätt van att flytta, precis som jag... :o) Jag gillar att flytta... det känns lite som en ny start. Nya idéer, nya krafter. Jättenära till allt har vi också. Lägenheten ligger nästan precis vid stationen. :o)
Nu ska jag vila... natti...
Det var verkligen en impulsgrej att jag bokade in mig själv när jag ringde för att boka in sambon för hopp. Och jag är glad att jag gjorde det. :o)
Det var så konstigt att jag nästan inte blev nervös... eller lite nervös givetvis, men jag visste liksom inte hur det skulle vara alls så jag visste inte riktigt vad jag skulle vara rädd för heller... det är så högt upp så det är alldeles overkligt. Nästa gång som sagt så vet jag undefär hur det kommer att vara, så då lär jag bli nervös... kanske... eller inte? :o)
Det var helt sjukt iallafall... 200km/h rakt ner mot marken genom molnen och dugg regnet i nästan en minut... när skärmen sen vecklades ut så var det en baggis även om vi fortfarande var över 1000m över marken. Då hade man liksom "överlevt" fallet så svävandet var bara lugnt och skönt... jag fick styra skärmen lite också... :o)
Jag fick lock i öronen och frös satan om händerna under fria fallet, dessutom var det jäkligt svårt att andas så det var inte direkt en graciös upplevelse för mig och precis efter kändes det lite som njaaaej... så kul var det kanske inte... men jag tror att det var för att min kropp var inställd på överlevnad med all adrenalin och allt som kommer med det och nu i efterhand vet jag att jag älskade det eftersom jag bara längtar upp i himlen igen...
En extra kram till min pilot som jag hoppade med. Han var så jävla undebar... jag kände mig verkligen heeelt trygg i hans händer... Hela han utstrålade en positiv trygg känsla och jag hade inte bytt ut honom mot någon annan pilot i hela världen. :o)
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Nu över till något annat:
Vi har ju flyttat!!! :o) Fan vad fin lägenhet vi har... jag trivs redan. Tom katten verkar känna sig hemma här men han är rätt van att flytta, precis som jag... :o) Jag gillar att flytta... det känns lite som en ny start. Nya idéer, nya krafter. Jättenära till allt har vi också. Lägenheten ligger nästan precis vid stationen. :o)
Nu ska jag vila... natti...
Kommentarer
Trackback
